Där satt vi
fyra unga vackra kvinnor
under en sammetshimmel
vinden spelade i palmernas kronor
och hela det långa livet hade vi
att spendera alla våra drömmar på.
Honungsvinets sötma i våra munnar
tunn tunn bomull mot solheta lår
glitter i ögonen glans i hår
sökande händer som höll mjukt i varandra.
Hur fort vandrade inte åren?
Vänner, systrar
Hur fort rasade drömmarna till aska?
Eller kanske är vi kvar?
I natten
i värmen
i ungdomens evighetstanke.
Jag har svårt att ta avsked. Avsked gör ont. Avsked sliter hjärtat ur kroppen. Ändå avsked finns i livet. jag kan inte hålla kvar människor hur mycket jag än vill.
Ett liv innehåller tusentals avsked. Man måste lära sig att ta avsked från människor, platser, arbeten men också från barndomen och ungdomen. Man måste ta avsked från det friska, vackra från sina små barn och från sina älskade husdjur.
Tacksamhet över det man fått eller över den visdom det förde med sig och sedan släppa det fritt. När jag gjort det är även jag fri. Fri att börja något nytt,fri för nya vägar och fri från det tunga,bittra som avskedet förde med sig.
Så nu släpper jag taget och tar avsked från allt det negativa och svåra. Jag tar lärdom av det.
Jag släpper härmed också taget om allt det fina. Det varma,ömma samhörigheten och tryggheten. Jag är tacksam över allt jag fått ta del av,det sitter som små mjuka bomullstussar i hjärtat. Resten släpper jag ut,upp i rymden. Det flyger med snöflingorna virvlar med den vinande stormen.
Jag tar avsked här och nu och blir FRI.
Usch så vansinnigt kallt utomhus. Visst blev det vargavinter även denna säsong. Hunden Cazzandra fryser om tassarna och haltar efter bara en kort stunds promenad. Under mina skor knirrar det och den hårda snön glittrar i gatlyset.
Äldsta sonen har varit hemma. Vi tapetserade ett av mina ovårdade rum som lämnades i höstas då den yngre sonen lämnade boet. Det var mysigt att sitta och smutta vin och se på film i husvärmen och känna samvaron mellan oss. Precis som vi suttit så många gånger och löst världsproblemen förr, han och jag, genom barndom och tonår.
Nu är det dags att rasera boet. Barnen är bortflugna och de torra äggskalsresterna kastade. Kvar sitter minnena fastkilade i hjärta och hjärna. Ja jag tror till och med de finns inristade i mina alla små små celler.
De första spekulanterna på huset var här och tittade idag. Nya röster ska höras mot dessa väggar. Snart ska väggarna också fyllas av nya tavlor så som jag en gång gjorde. Jag fyllde dem med mina tankar och mina drömmar. Jag ska plocka ner allt och väggarna gapa lika tomma som då vi kom.
Jag vet att jag är sentimental. Jag har svårt att ta avsked, svårt att se tiden passera. Vill inte, vill hålla kvar samtidigt flytta flyga vidare…
Summan av kardemumman i tv-programmet om cirkuselefanten Flora var att det kommer en dag då man måste släppa taget. Hur stark kärleken än är eller hur stort beroendet, måste man släppa den andre fri att gå och låta kärleken bli ett med allt annat skapat i universum.
Gunilla Crans 581219-2903
Isgatan 39
593 37 Västervik
UTBILDNING:
9-årig grundskola 1974
3-årig samhällsvet 1977
Grundkurs för omsorg 1983
Påbyggnad – ” - 1984
5 poäng högsk utv. störning och autism 1995
Specialped. kurs för ped. assistent 2002
5poäng högsk handikappkunskap 2007
15 poäng psykologi A 2008
15 poäng etik människosyn 2008
5 poäng pedagogik 2008
15 poäng etik inom vård och omsorg 2008
ERFARENHET:
praktik på förskola med utvecklingsstörda barn 1977
praktik på yrkesträning för utvecklingsstörda 1978
Vik på elevhem och dagcenter 1984-86
Fast anställd inom handikappomsorgen i Västervik sedan 1986 på elevhem,gruppbostad och korttidshem
ÖVRIGT:
Utbildad att jobba med djur inom lantbruk och jobbade med det mellan 1980-1982.
Hockeymorsa mellan 1986-2000 med allt från Björnligan till TV-puck.
Engagerad i Dyslexiförening under några år då ena sonen är dyslektiker.
mvh Gunilla Crans
Oj helt ny på detta bloggande. Har bara tänkt skriva lite om ditt och datt som just nu händer i mitt liv.
Håller på att förändra det så här i mitten av det och tänkte att det kunde vara kul att dokumentera det. Hoppas att vänner och bekanta vill läsa lite och kanske komma med tips och tankar.
Född 1958, som andra dottern till mamma Ethel och pappa Kalle. Blev tidigt intresserad av djur,natur,historia,mytologi och religion. Efter grundskolan läste jag tre år på samhällsvetenskapliga linjen, men har senare studerat på lantbruksskola för att jag ville jobba med djur och hamnade ändå inom handikappomsorgen efter yrkesstudier inom vården. För eget intresse har jag läst etik, psykologi,religion och lite annat på högskola. Ett livslångt lärande tycker jag är intressant och meningsfullt. Det finns så mycket roligt och spännande i denna värld att utforska.
Mina två söner är vuxna och lever sina egna liv på olika håll i Sverige. Trots att de fortfarande är en stor del av mitt eget liv känner jag att jag nu har tid för mina egna behov och intressen. Nu ska jag ägna mig åt nya saker och tänker ta med dem som vill på mina färder. Väl mött!!